Peter Lomsdalen är född med en hörselnedsättning. Det har inte hindrat honom från att ta över familjegården, utöva extremsport på cykel, erbjuda andra cykelentusiaster cykling på gården och att arbeta med telefonförsäljning.
Peter fick sin hörselnedsättning diagnostiserad innan han började skolan och gick på förskola för hörselskadade. I fjärde klass kom en hörselkonsulent på besök till klassrummet för att se till att Peter skulle få så bra förutsättningar som möjligt i skolan, men det ville inte Peter, han ville inte utmärka sig bland de andra. Det ångrar han idag och önskar att han hade tagit chansen. Han klarade inte alltid av att hänga med i undervisningen och förstod inte alltid när det var hans tur.
"Jag fick sitta längst fram och försökte följa med så gott det gick. Det fungerade ganska bra i grundskolan, men höll inte i längden.”
På gymnasiet gick det inte lika bra. Peter hängde inte med i undervisningen och klarade inte av att ta igen det han missat och resultaten blev därefter.
Först då han började läsa vidare accepterade han att han behövde hjälpmedel. En helt ny värld öppnade sig när han fick bra hörapparater, då kunde han höra vad de andra studenterna sa, men han blev störd av att också höra pappersprassel och stolar som skrapade.
Peter använde i-örat-apparater som satt inne i örat, även om han tyckte att hörapparater som sitter bakom örat var bättre. Han ville inte att andra skulle se att han använde hjälpmedel för att höra bättre. Han märkte också att andra människor kunde påverkas om de såg att han hade en hörapparat. Då hände det att man pratade till honom som med ett barn. Det var inget problem bland vännerna, men i samtal med andra hände det att de blev fokuserade på att han hade hörapparat.
Peter accepterar inte att det är så och menar att det inte är någon skillnad på att använda hörapparat eller glasögon.
”Jag betraktar ju mig själv som helt vanlig, så jag tycker det är märkligt att folk kan ändra uppfattning då de märker att jag har hörselproblem.”
För några år sedan började han cykla och nu har han hittat rätt idrott. Hemma på gården har han en ”Traktor Bike Park”, en 2,5 km lång bana i skogen för cyklister. Turen nerför är inte för amatörer och där krävs det att han använder sina hörapparater. När man cyklar utför i 70 km i timmen gäller det att hänga med i allt som sker runtomkring. Peter håller också i guidade turer på cykel och då måste han både höra och blir hörd. Det är också en fördel att hörapparaterna sitter inne i öronen. Då sitter de inte i vägen för hjälmen och de är dessutom lite mer skyddade.
Hans audionom hjälpte honom att justera hörapparaterna så han har ett särskilt program för att höra i vindbrus, det gör det möjligt för Peter att prata med sina medcyklister. Cyklister kan också ha behov av vattentäta hörapparater. Regnväder är en sak, men man kan också cykla omkull och få öronen under vatten. Sådana hörapparater får han kanske i framtiden.
I arbetet som säljare hos Arvid Nilsson, ett företag som säljer skruvar och muttrar, sker Peters huvudsakliga kundkontakter via telefon. Med bra teknik hör Peter lika bra i telefon som kollegorna. Runt halsen hänger en ComPilot som plockar upp ljudet från mobiltelefonen och överför det direkt till hans hörapparater. Han kan också lyssna på musik från mobiltelefonen med bra ljudkvalitet.
Hörselnedsättningen har gjort att Peter är väldigt uppmärksam när han pratar med folk och han är bra på att kommunicera. Han måste ju lyssna noga för att höra och uppfatta allt som sägs, annars kanske det blir fel storlek på skruvarna.