Alla vill bli brandman. Kanske inte riktigt alla, men många vill det när de blir tillfrågade vilket som är deras drömyrke.
Kenneth Wangen ville också bli brandman, och han vill fortsätta att vara det, trots att det nästan kostade honom livet. Rökdykaren öppnade fel dörr under en utryckning för tio år sedan, och plötsligt befann han sig i ett eldhav så hett att han själv började brinna. Det var så varmt att utrustningen han hade på kroppen smälte.
Vi träffar Kenneth på jobbet på brandstationen i Nittedal, strax norr om Oslo. Han anländer som man förväntar sig att en brandman ska göra, i en stor imponerande brandbil. Något mindre än ett hus. Den stora garageporten gapar och slukar den enorma bilen. Inne i garaget förbereder brandmännen snabbt bilen för nästa larm. Byxor, jackor och stövlar ställs på plats utanför bilens öppna dörrar. Allt är klart för nästa utryckning. Det kan handla om liv eller död, eller en katt i ett träd.
– Det är det som är mest fascinerande med att vara brandman, ler Kenneth Wangen. Ingen dag är den andra lik. Vi vet inte vad som väntar. Det enda vi vet är att varje gång vi rycker ut så är det för att hjälpa någon.
Så var det även den gången 2003. Branden i en industribyggnad var rutinmässigt under kontroll, ända tills rökdykare Kenneth Wang snubblade, ramlade nedför en trappa och öppnade dörren till helvetet. .
Två minuter i lågorna lämnade Kenneth med stora och livshotande brännskador. 75 procent av kroppen var bränd och stora delar med tredje gradens brännskador. Höger arm var särskilt illa medfaren, eftersom han hade tagit av sig handsken. Efter att han stabiliserats flögs han till brännskadeavdelningen på Haukelands sjukhus i Bergen. Här var uppgiften först och främst att rädda brandmannens liv och därefter minimera brännskadornas omfattning. Höger arm var bränd ända in till benet och behövde rekonstrueras. Situationen var kritisk. Kenneth låg i koma och familjen kom för att ta farväl.
Komplikationerna var många och när han äntligen vaknade var det mot alla odds. På grund av respiratorslangen kunde han inte prata, men han blev överraskad av att inte heller kunna höra. I öronen hördes ljudet av något som lät som en helikopter. Han kunde se att de pratade med honom men han kunde inte höra ett ord. Idag använder Kenneth hörapparat.
Motorljud, sirener, kompressorhorn, radiokommunikation – under en utryckning är ljudnivån i brandbilen fruktansvärd och ställer stora krav på Kenneths hörapparater. Han har provat många för att hitta en som lever upp till hans unika krav.
– Med de hörapparater jag använder idag känner jag att jag hör nästan normalt, berättar Kenneth.
Efter olyckan var han sjukskriven i tre år. Han besökte ofta sin gamla arbetsplats, där ingen tvivlade på att han ville komma tillbaka i gänget. Han tränade hårt varje dag mot ett enda mål, att bli brandman och rökdykare igen. Om den fysiska träningen var hård var det inget att jämföra med kampen mot myndigheterna för att få lov att återvända till arbetet. Läkare och de som hade hand om ärendet menade att han nog skulle se sig om efter ett annat yrke.
– Vad sägs om dagis? frågade de. Skulle inte det vara intressant? – Nej tack, svarade jag. Det är klart att jag förstår att det måste ställas krav på min hörsel, men när jag kan uppfylla kraven genom att använda hjälpmedel kan jag inte förstå varför jag inte ska tillbaka till brandbilen.
Idag är det rökdykare och utryckningsledare Kenneth Wangen som sitter mitt emot oss. Han har klarat alla tester och är tillbaka där han hela tiden velat vara, tillbaka där det händer. Stödet från brandchefen och kollegorna har varit till stor hjälp.
För Kenneth är det en livsstil att vara brandman. Hans första jobb var som elmontör, men hans granne var brandman och presenterade honom för en ny fantastisk värld - brandstationen. Han slutade röka och började träna för att klara inträdeskraven. Den dag han klarade proven började han ett nytt liv och en meningsfull karriär. Det han har upplevt har inte fått honom att tvivla på valet, snarare tvärtom.
Han har varit tvungen att kämpa länge för att komma tillbaka i brandbilen. Den tuffaste kampen har varit emot de instanser som menar att han inte hör hemma i rollen som rökdykare. Men i Kenneth har byråkratin funnit sin överman. Genom sin kamp mot myndigheterna har han banat väg för andra som vill behålla sitt självständiga liv, sin värdighet och sin karriär. Kenneth Wangens önskan om att hjälpa andra har uppfyllts på många sätt. Kanske bättre än han hade kunnat föreställa sig.