Det har inte hindrat honom från ett spännande yrkesliv, där hörsel hela tiden varit en viktig faktor.
Med formgivning som huvudämne har han nu varit 34 år vid universitetet i Stavanger. Där har han varit universitetslektor, institutionsledare och dekan. Efter det att han pensionerades från universitetet som 68-åring, har han delat tiden mellan sitt seniorkontor på universitetet och en anställning i specialpedagogik vid en skola i Stavanger.
– Hörselproblemen är i någon grad självförvållade, berättar Odd.
Som barn spelade han i en pojkorkester och där var det hög ljudvolym. Han lekte också med smällare. En exploderade i handen på honom och det gjorde att han en kort tid tappade hörseln på höger öra. Det gav varaktiga skador. Som student och senare som lärare i formgivning och konst och hantverk hade han närkontakt med högljudda maskiner i en tid när bullerdämpning inte var aktuell. Det var inte heller bra för hörseln. Och så har han tio år bakom sig som värnpliktig major. Då var det mycket skjutande och de hörselskydd som fanns var bara enkla öronproppar.
År 2000 fick hans familj honom att uppsöka hörcentralen och han fick sina första hörapparater från Phonak. Det var innan de blev så avancerade som idag, men det var ändå en bra start. Efter en tid fick han även SmartLink+ att hänga runt halsen på dem han pratade med och då ökade funktionsnivån betydligt.
– Jag kunde sitta i baksätet och föra ett normalt samtal med den som satt fram, berättar han.
Odd är intresserad av tekniken han använder och alla fördelar den har. Som ett exempel nämner han när han av flera orsaker inte hade med sig hörapparaterna till ett möte förra sommaren. Då fick han låna hörapparater av en representant från Phonak. Det var möjligt att ställa in apparaterna på plats, då han hade med sig sin iPad med audiogrammet.
Han konstaterar att medan hans hörsel blir sämre, blir tekniken bättre. Förut kunde ljudet av rinnande vatten från en fontän vara nog för att ödelägga ljudbilden, nu skiljer hörapparaten elegant ut det. Odd har oftast även med sig två mikrofoner som han kan lägga framför eller hänga om halsen på dem han vill prata med.
Roger Pen har blivit en god vän. Den fungerar också bra i vardagen på skolan. Där har han ofta bara två elever och då får de varsin mikrofon. Odd tror inte att eleverna tänker på att han hör dåligt. Lite annat blir det när han av och till vikarierar för kollegor med 20-25 elever i klassen. Då inleder han gärna med en 5-minuters kurs i hörsel. Resultatet blir att det blir knäpptyst i klassen. Och då pratar vi om klasser där disciplinen av och till kan vara en utmaning.
Odd tycker att han möter stor förståelse för sin hörselnedsättning av omgivningen, men ser en utmaning i att hörapparaterna blivit så små, folk ser inte att han hör dåligt. Då tycker Odd att det är en fördel med prylar som hänger runt halsen och påminner människor han träffar om hans hörselnedsättning.
Apropå prylar är 71-åringen mycket snabb på att orientera sig i vilka möjligheter som finns och han tycker att det är fantastiskt att han fått utrustning som gör att han kan fungera så bra i arbete och på fritiden.
Text: Sven Otto Rømcke, Foto: Hjelm Foto