När man får ett hörselhandikapp sätts ofta parförhållandet på prov. Om man förnekar sin hörselnedsättning kan den bli ett direkt hot mot förhållandet. Christian och Eva har levt med Christians tilltagande hörselnedsättning i över 15 år. Med hjälp av hörapparater har de vänt det till en styrka som knyter dem tätare tillsammans.
Christians hörselnedsättning började i mitten av 90-talet. Vid den tidpunkten var han psykolog på Fredericia dövskola. På grund av ärftliga orsaker blev hans hörsel långsamt sämre och det var kollegorna som först upptäckte det. På skolans egen hörselklinik fick han beskedet: Du ska ha hörapparater.
- När jag fick på mig dem för första gången trodde jag att det börjat regna. Men det var ljudet från fontänen nere på gården som jag inte hört på länge. Då jag kom hem och slog på radion fick jag en chock, för ljudet var alldeles för högt, berättar Christian.
Hörapparaterna var en stor omvälvning, men han bestämde sig för att försöka acceptera dem så fort som möjligt. Både för att han inte ville vara en ”sur gammal man” som hans egen morfar varit, utan också för att det var så många saker han riskerade att gå miste om utan hörapparater.
- Hur man än vänder på det, så är ett handikapp en förlust, som man ska ge sig lov att sörja över. Det kräver tålamod, också från de närmaste. Sorgen banar väg för ett erkännande, som är helt avgörande för om man ska komma vidare. Om man inte förlika sig med sitt handikapp, kan man inte utnyttja den hjälp som finns. I stället skapar det grogrund för missförstånd och isolering, säger Christian.
Som partner till en hörselhandikappad menar Eva att det är viktigt att bevara en positiv syn. Även om inte hörapparater ger normal hörsel som glasögon ger normal syn, så ger de bättre livskvalitet till den som använder dem. Den tanken håller Eva fast vid.
I dag är det självklart att hon inte pratar till Christian med ryggen emot eller med handen för munnen, så att han inte kan se hennes läppar. Hon bryr sig inte heller om att ropa till honom, för det upplever hon som ovärdigt för dem båda. När det uppstår situationer där Christian måste anstränga sig för att han inte kan höra vad som sker, är Eva snabb på att reagera. Om hon kan griper hon in så att Christian inte utestängs.
- När barnbarnen är på besök, kan ljudvolymen gå i taket och det ger Christian problem. Jag vet att han har svårt att säga det då han inte vill vara ”sura hörselskadade farfar”. Då faller han lite in i sig själv. Så jag kan stötta både honom och barnen genom att påminna dem om att inte skrika i munnen på varandra, förklarar Eva.
I situationer där det är många konkurrerande ljud, t ex vind- eller trafikbrus, kan det inte undvikas att Christian inte hör vad Eva säger. Då blir han tvungen att gissa och det kan ibland bli rätt komiskt.
- Vi var ute och åkte bil en dag. Så sa Eva: ”Kan du inte stanna? Jag behöver kissa”. Varpå jag svarade: ”Va? Vill du redan spisa?” Och då tar vi oss för huvudet och skrattar. Det var också den gången då Eva bar min trådlösa mikrofon och glömde att stänga av den när hon gick på toaletten, det var rätt kul, säger Christian och ler.
På andra sätt har hans sviktande hörsel i gengäld gjort parets kommunikation bättre. Ett gott exempel är om kvällarna då Christian tar av sig hörapparaterna. Han har då fått för vana att fråga: ”Är det något vi behöver prata om innan?”. Då pratar de ofta igenom dagen. Det är ett bra sätt att runda av dagen på och att göra sig klar för en ny.
År för år blir Christians hörsel gradvis sämre och i dag är hans hörselnedsättning grav. För några år sedan bytte han till modellen Phonak Bolero SP, de bästa hörapparater han någonsin haft.
- Samtal i större samlingar kan fortfarande vara svåra att hantera, eftersom ljuden kommer från alla håll. Men mina hörapparater dämpar ljuden från sidan och bakifrån, så jag kan lättare fokusera på den som talar till mig framifrån. Jag har ju hört normalt i många år, så jag vet ju hur en normal ljudbild ska låta, berättar Christian.
Som psykolog har Christian en särskilt god utgångspunkt för att förklara de känslor och mekanismer som ofta dyker upp när hörseln sviktar. Han menar att det kan vara mycket skadligt att låtsas som ingenting eller att lägga hörapparaterna i byrålådan. Både för en själv och för parförhållandet. Som mäniskor är vi djupt sociala varelser och när vi hör dåligt blir vi ofta avskurna från den sociala gemenskapen. Normalhörande tänker inte på det, men ganska många samtal sker i ett mycket högt tempo. Om man på grund av en hörselnedsättning hela tiden måste stoppa det flödet för att hänga med kan det verka irriterande och skapa ett intryck av att man har svårt att fatta. Det är ingen signal man vill sända.
För den som inte erkänner sin hörselnedsättning, och därför låter bli att använda hörapparater, blir strategin i stället att isolera sig och att lära sig en massa knep. Som att gissa sig fram eller att säga både ja och nej med samma ”mmm”-ord. Men hur väl man än lär sig knep, tappar man det sociala. Det skapar ilska och frustration och om man inte kan bearbeta dessa känslor kan de växa till bitterhet, depression och t o m paranoia.
- En förträngd hörselnedsättning kan utan tvivel vara ett hot mot parförhållandet. När vreden och frustrationen över den sociala förlusten ska avledas mot något annat, vem står då närmast? Jag hade sådan tur att jag vistades i en gynnsam miljö när min hörselnedsättning började. Både på arbetet och hemma. Men för andra är utmaningen större. Mitt budskap är: Undervärdera inte konsekvenserna av att låtsas som ingenting. Hitta modet att prata ärligt och öppet med din partner och andra om vad som händer med dig. Det är OK att sörja. Det är OK att bli arg. Men det är inte OK att dölja dålig hörsel för sig själv och sina närmaste, säger Christian.
Text: Jesper Andersson Foto: Morten Bibow