Det tog 13 år innan hörapparaten satt på örat

Blev mobbad för hörapparaten

Michelle fick konstaterat att hon hade en grav hörselnedsättning på ena örat när hon gick i första klass. Det var i samband med detta som Michelles rädsla för att bära hörapparat grundlades. Hon var en glad flicka och kände sig som en i gemenskapen. När hon fick hörapparat på ena örat blev hon retad av de andra barnen och mer ensam.

- Jag kom till skolan med hörapparaten - och klasskamraterna vände mig ryggen! De kallade mig handikappad och en massa andra saker som jag inte alls tänkt på själv. Det spreds snabbt över hela skolan och jag blev ”hon den där med hörapparaten”. Hon som var annorlunda, berättar Michelle.

Tillbaka i asken

- Jag var själv okej med min hörselnedsättning, tills jag hörde de andras reaktioner. Mina föräldrar hade varit i klassen och berättat om min hörapparat, men ändå blev mobbningen en daglig plåga.

Michelle kände sig utanför. Plötsligt ville ingen vara i samma arbetsgrupp som henne och hon blev utesluten från lekarna hemma. Så när hon bara var sju år, lade hon tillbaka hörapparaten i asken och slutade använda den. Hon ville vara likadan som kamraterna. Och varken föräldrar, lärare eller hörselkliniken jobbade för att hon skulle ändra sig.

Tillbaka i asken - igen

- När jag bytte skola i nionde klass, märkte jag att jag missade mycket i undervisningen. Det var svårt att följa med på alla lektionerna och jag kunde aldrig lokalisera varifrån ljuden kom. Därför bestämde jag mig för att prova hörapparaten igen, säger Michelle.

Hon var väldigt nervös att klasskamrater skulle upptäcka det, men hon hade långt hår och berättade inte för någon om hörapparaten. Trots att hon hörde mycket bättre, upplevde hon också problem med det nya ljudet.

- Jag fick in så mycket ljud och det lät annorlunda än det jag var van vid. Jag fick ont i huvudet och ont i örat av proppen.

Efter bara några månader, gjorde dessa besvär att Michelle slutade använda hörapparaten igen.

Kunde inte höra barnet gråta

- Jag började använda hörapparaten igen först när jag blev mamma. Plötsligt gick det upp för mig att jag inte kunde höra mitt barn gråta när jag låg ner på mitt fungerande öra. Jag hörde inte hans jollrande! Min man började dessutom bli irriterad över att jag bara hörde hälften av allt som hände omkring mig, berättar Michelle.

Det var först då hon förstod att hon gick miste om något mycket viktigt, nämligen kontakten med sitt eget barn. Hon bestämde sig för att hörapparaten skulle vara en del av hennes liv igen.

- Min hörselnedsättning hade inte förändrats på alla dessa år. Men för första gången kände jag att det fanns en större mening med att använda hörapparaten – trots att det innebar att jag var tvungen att vänja mig vid den.

Vad är det jag gått miste om?

Idag tänker Michelle inte på att hon använder hörapparat. Inte heller när andra uppmärksammar det.

- Jag kan märka hur mycket det hjälper mig och jag upplever att jag är mer nyfiken och positiv idag. Kanske var hörapparaterna mer tabu när jag var liten? Jag kan inte låta bli att tänka på hur mycket enklare det hade varit att gå i skolan om jag behållit hörapparaten på. Jag har haft väldigt svårt att lära mig andra språk och är inte så bra på det än idag. Det kan göra mig arg idag att jag inte fick hjälp att förstå konsekvenserna, när jag la undan hörapparaten som barn.

Michelles bästa råd till föräldrar till barn med hörselnedsättning är att vara uppmärksam på barnets kunskap om, erkännande och accepterande av sin hörselnedsättning.

- Det är verkligen viktigt att man som barn förstår varför man ska använda hörapparat och vilka konsekvenserna är om man inte gör det. De tankarna har man inte själv när man är liten. Då vill man bara vara som alla andra.

Det har Michelle lärt sig:

- Det får inte vara ett tabu att ha en hörselnedsättning. Ett handikapp är något ett barn måste få hjälp att lära sig att erkänna och acceptera. Det kommer inte nödvändigtvis av sig själv. Jag kommer att vara mycket uppmärksam på att hjälpa mina barn att acceptera en eventuell hörselnedsättning. De kommer inte att få välja bort hörapparaten då det är mitt ansvar som förälder att avgöra vad som är bäst för dem, men självklart ska de vara delaktiga i processen. Jag kommer att sätta mig in i vad som är bäst för dem och hjälpa dem att inse det.